För några dagar sedan avslutade jag min läsning av ”Steve Jobs – En Biografi”, mycket intressant läsning om en man som var med om mycket och förändrade såväl datorindustrin som musikens, filmens och telefonens dito. Det kan ingen ifrågasätta, oavsett vad man än tycker om de produkter som han låg bakom. Sen slog tanken mig att jag kanske skulle se filmen ”jOBS”, som kom ut förra året med Ashton Kutcher som Steve själv. ”Kanske den är en bra och intressant film?” var min främsta tanke, till dess att det slog mig att Ashton (som är förvånansvärt lik Steve i filmen åtminstone) blev nominerad till en s.k. Razzie (Golden Raspberry Award, ungefär som motsatsen till Oscars – sämsta filmen, sämsta skådespelaren etc.)… och med det etsat fast i huvudet så förstår jag inte hur jag lyckades ta mig igenom detta.
Filmen inleds med presentationen av iPoden för att sedan kasta åskådaren tillbaka till 70-talet när Steve gick på Reed College med bl.a. Daniel Kottke (Lukas Haas). Därpå får man ett axplock från Jobs karriär: När han jobbar på Atari och får hjälp av Steve Wozniak (Josh Gad) att skapa ett spel på endast fyra dagar och sedan blir helt hänförd av det Woz arbetar på – ett kretskort, kort och gott en dator i sin enklaste form – och insisterar på att visa upp denna på Homebrew Club, döper datorn till ”Apple Computer”, får kontakt med en butiksägare som gör en beställning på nyligen nämnda kretskort/dator. Så långt kan det tyckas vara okej, men efter detta blir det värre. Man får se när Apple Computer förhandlar fram en faslig stor summa pengar, presenterar Apple II… och sen helt plötsligt är de gigantiska och håller på med Lisa. Sen blir han kickad från Lisa-teamet, bara för att sättas in i Macintosh-teamet istället. Sen är det lite familjeliv på slutet och… slut.
Enligt mig borde de antingen ha koncentrerat sig på en bit av hans karriär – exempelvis när Apple startades och de började utveckla Apple I och Apple II – eller varför inte hela biten kring Lisa och Macintosh om de nu ville ha en stor bit drama med i filmen? Andra alternativet hade varit att strunta helt i filmen och istället låta en dokumentärskapare göra en ordentlig dokumentation av hans framgångsrika karriär och inte skippa iMac, Pixar och allt det. Filmen känns bara, som man nog förstår att jag tycker, som en gigantisk röra som jag inte skulle rekommendera till någon.
Betyg:
2 av 10 – REKOMMENDERAS EJ!
Trailer – MetaCritic – IMDb – RottenTomatoes