Alice Cooper – Welcome 2 My Nightmare (Hårdrock, Hip Hop, Pop Rock, Blues)
En gång i tiden var Vincent Damon Furnier (a.k.a. Alice Cooper) det som alla hem- och skolaföreningar fruktade, numera har det lagt sig helt och hållet och med detta album kommer de istället skratta åt honom – jag kommer stå bland dem. När han släppte sin första solo-platta i form av ”Welcome To My Nightmare” (1975) så blev det genast en stor succé, nu på senare år har det inte blivit något liknande. Istället har han lutat sig tillbaka på sin gamla hits – ”Poison”, ”No More Mr. Nice Guy”, ”I’m Eighteen”, ”School’s Out” etc. – fram tills det att han släppte ”Along Came A Spider” (2008), då kom det en platta som man kunde lika lite smått med den gamla Alice. Det som skulle komma efter den var först tänkt att vara en uppföljare men fick istället rådet av sin producent Bob Ezrin (Kiss, Pink Floyd) att göra en uppföljare till sin största succé – du gissade helt rätt. Här blandar han skit med… skit. Han hoppar mellan att vara någorlunda hårdrockig, bluesig till att, håll i er nu, RAPPA!!! Ja, jag vet om att han har gjort ett samarbete med Xzibit förut men detta tar fan priset och jag avslutar detta med att säga en väl passande sak – Snälla Vincent, avsluta nu din karriär, den är ÖVER!
Betyg: 1 av 10
Apostasy – Nuclear Messiah (Melodisk Black Metal)
Från dessa herrar har det varit tyst väldigt länge, 2005 var senast när man såg (hörde?) nytt material från dem. Det finns det en väldigt bra anledning till och det är att 2006 dog en av deras medlemmar hastigt och olustigt, det satte en del käppar i hjulen. Sorgligt, men nu sex år senare är de tillbaka med en platta som ska sätta dem på kartan igen. Efter jag hade kört igenom den en gång så ansåg jag att det lät som en blandning av äldre Dissection och nyare Zonaria – hård och kall men samtidigt väldigt melodiös Black Metal. Är väldigt glada över att de inte bara säger ”Okej, nu kör vi!” och sedan spelar så hårt det bara går och då förlorar en viss känsla, är personligen småtrött på band som inte kan ha en melodi i sin musik. Helt klart en av de bästa Black Metal-plattor jag har hört på senare år! För övrigt en fin ”värvning” av trummisen Thomas Olsson (ex-The Project Hate MCMXCIX)!
Betyg: 7 av 10
Morbid Angel – Illud Divinum Insanus (Death Metal)
Med den klassiska vokalisten David Vincent tillbaka bakom mikrofonen så kan det nya albumet (första på åtta år!) bli allt annat än dåligt, eller? Ha inte för höga förväntningar, det är egentligen allt jag har att säga, men då det inte är så enkelt så kan jag inte göra det. Jag har läst på flera ställen där David har sagt att plattan är lite annorlunda men att fansen säkert ändå kommer tycka om det, personligen har jag svårt att tro på hans ord. De har alltid spelat klassisk old school Death Metal, gjort så sedan debuten 1989 (Altars of Madness), men nu bestämmer de sig för att blanda in en massa nya saker som tongångar från s.k. Progressive- och Groove Metal. Försöker de bli Mastodon 2.0 eller Pantera 2.0? De är isåfall på god väg, och det visar också lite på hur de låtar år 2011. Skulle man råka vara Morbid Angel-fan och inte hört denna plattan än så tycker jag att man ska provlyssna på Spotify, Youtube eller liknande innan man slänger ut sina surt förvärvade pengar på detta, det mest positiva är väl att de fortfarande har Death Metal-soundet som en viss grund, det kan jag inte klandra dem för.
Betyg: 3 av 10
Evanescence – Evanescence (Gothic Rock, Hårdrock)
2003 kom ”Fallen” som från ingenstans och blev en riktig supersuccé över hela världen, efter det kan man undra hur ett band/en artist någonsin ska kunna följa något sådant. Tre år senare kommer Evanescence med ”The Open Door” och mycket riktigt, det var inte ens i närheten av en lika stor succé eller lika bra, enligt mig. Men inte gav Amy Lee och co. upp p.g.a. det, inte heller för avhoppade medlemmar bröt dem upp och här är beviset, en självbetitlad platta. Singeln ”What You Want” har gått varm i någon vecka redan och till en början hade den lite svårt att säga sig bara för att den är småtjatig men efter att den har fått ett par chanser till så kan jag nu säga att jag verkligen tycker om den rakt igenom. Kan säga att hela plattan påminner en hel del om ”Fallen”, bortsett från att möjligen texterna är lite mer mogna (den tidigares texter skrevs av Amy när hon var 15 år) – både på gott och ont – och även känns musiken i sig betydligt mer mognare, lite hårdare och jag kan säga att jag ser än en gång en ljus framtid för Evanescence. Komma till Sverige månne?
Betyg: 7 av 10
VNV Nation – Automatic (EBM, Futurepop, Synthpop)
”Matter + Form” var den absolut första plattan jag hörde av VNV Nation och nästan direkt när ”Chrome” drog igång så föll jag för deras musik. Simpel elektronisk musik men ändå inte så simpel, underbar musik när man bara vill ta det lugnt, åtminstone gällandes mig. Sedan dess har de släppt en ganska medioker platta – ”Judgement” – och en betydligt bättre platta – ”Of Faith And Glory” – och nu är de tillbaka med vad jag skulle kunna titulera som deras bästa album, åtminstone starkaste rakt igenom. I låtarna ”Space & Time”, ”Control”, ”Streamline” och ”Nova” tar de lite från olika genres inom den elektroniska musiken för att skapa något som är deras eget och de har sannerligen lyckats, bravo! Det är melodiskt, det är hårt, det är lugnt men samtidigt drar de upp basen mer än vad jag har hört dem göra förut. De vet också vad som är populärt ute i stugorna numera, det märks i vad jag skulle kalla för dubstep-basen i slutfasen av ”Control”, gillar personligen vanligtvis inte det men här fungerar det PERFEKT! En av årets bästa plattor? Utan tvekan.
Betyg: 8 av 10
Publicerat av xscarykidx 
Gold Cobra (album)
En död mans tankar... 