Ghost Rider: Spirit of Vengeance

Johnny Blaze (Nicolas Cage) är en gång i farten med att förstöra och döda med sitt eldiga humör, ursäkta skämtet. Till skillnad från förra gången är han nu inte i USA’s utsträckta ökenlandskap, istället har han rest till östra Europa – närmre bestämt Rumänien. ”Varför?” kan man fråga sig och tydligen är det för att se till att ingen blir skadad utav hans alter ego ”Ghost Rider”. Ett nobelt beslut, helt klart, och bättre blir det när munken Moreau (Idris Elba) kommer till honom och lägger fram ett förslag som i slutändan ska göra Johnny helt fri från sin ”förbannelse” men innan dess så måste han göra en gentjänst för att få denna tjänst själv – beskydda Danny (Fergus Riordan), en kille som djävulen – Roarke (Ciarán Hinds), samma kille som gav Johnny förbannelsen – själv har högflygande planer för.

Wow… detta är dåligt. Första filmen kunde jag verkligen acceptera och det var trevligt underhållning för det mesta. Förstod den mer actionorienterade inriktningen, ”Ghost Rider” har ändå en sådan personlighet. Det som märks väldigt snabbt är att de har bestämt för att ta en helt annan inriktning för uppföljaren, kan vara för att huvudkaraktären vill bli av med sin förbannelse som i sin tur är ”the main attraction”. Större delen av originalets action är borta, när den finns där är den ganska löjlig och även över tämligen fort. Det som kan ses som bättre är effekterna, jag tycker att de ser något bättre ut men kom igen… vilken film bli bra utav bara dess effekter? Ingen? Precis. Inte ens 2012 lyckades med det, då säger det en hel del.

Superhjältefilmer, vi kommer aldrig bli av med dem känns det som – detta säger jag med The Avengers kring hörnet – men detta är dock en man bör bli av med. Vill du se en film i denna ständigt växande genre, kolla på t.ex. X-Men-filmerna, Spiderman-filmerna och Batman-filmerna (Tim Burton-filmerna och Dark Knight-filmerna åtminstone) och låta filmer som denna samla damm i ett hörn på ett varuhus som inom någon månad kommer sälja den för 49kr/stycket.

Betyg:
2 av 10 – UNDVIK!

Trailer: http://tinyurl.com/44zdp7m
Metacritic: http://tinyurl.com/d9b38fv
IMDB: http://tinyurl.com/2ajowzw
Rottentomatoes: http://tinyurl.com/3vua2rs

Super

Här har vi den största besvikelsen på bra länge. Jag gillar vissa superhjälte-filmer och komedi-filmer är något jag definitivt gillar, därför tänkte jag att denna filmen skulle passa mig som handen i handsken men ack så fel man kan ha ibland… till största delen. Första delen av filmen bjuder på underhållning, andra delen av filmen bjuder på sömnmedel som någon har smulat ner i ens dryck. Resultatet? Du är nära på att somna men det är precis att du håller dig vaken, det är om du har intresset för filmens ingredienser.

Frank (Rainn Wilson) är en olycklig man, hela hans livet så har han stått offer för mobbning och liknande saker. Nu har även hans fru Sarah (Liv Tyler) dumpat honom för att vara med Jock (”Jacques”, Kevin Bacon), en knarklangare, försöker Frank med alla medel för att få tillbaka henne – rapportera henne kidnappad, ta henne från Jock’s bil och helt enkelt be henne att återkomma till honom, utan resultat. En kväll kollar han på Christian TV och upplever en väldigt grafisk vision, efter det så bestämmer han sig för att bli en superhjälte och bekämpa all ondska på jordens yta. Han syr sig en dräkt, finner ett vapen (en rörtång) och ger sig ut för att hitta brott att stoppa. Där är bara några problem med det hela… hans vapen tillfogar verklig skada, därför kommer polisen efter honom istället. Sen att Jock’s gäng har riktiga vapen gör inte uppgiften mycket enklare. Libby (Ellen Page), en tjej som jobbar i serietidningsbutiken i staden, blir hans sidekick efter många om och men och efter allting är fixat så är det dags att rädda Sarah men frågan är: Vad är oddsen för att de ska lyckas med sitt uppdrag?

Som jag nämnde ovan – filmen är underhållande till en början och det främst för dess konstiga saker som t.ex. Frank’s vision när en massa tentakler öppnar upp hans huvud och ”Guds finger” sedan rör hans hjärna. Sen är där annat som t.ex. att The Crimson Bolt slår ner en kille för att han trängde sig i kön eller när han och Boltie (Libby) skapar egna bomber och de verkligen fungerar, gör slarvsylta av Jock’s gäng. Sedan så blir det tråkigt, ingenting händer, det blir en massa meningslös snusk och dialog som i mitt tycke inte bär någonstans.

Jag har inte mycket att säga om denna. Gillar man superhjältefilmer så kan det finnas en viss underhållningsgrad i den, bara inte genom hela filmen.

Betyg:
5 av 10

Trailer: http://tinyurl.com/4p7fhsk
Metacritic: http://tinyurl.com/cdl7q7z
IMDB: http://tinyurl.com/3allo2f
Rottentomatoes:  http://tinyurl.com/3p864jk

X-Men: First Class

Ännu en X-Men-film! Kommer detta sluta i glädje eller sorg? Jag som, efter lite påtryckningar från min flickvän, såg X-Men-filmerna ganska nyligen och älskade dem hoppades före jag såg den att den skulle vara bra, även min flickvän hoppades på det då hon älskar X-Men. Det mest negativa med denna filmen är väl att mina två absoluta favoriter inte är med – Rogue och Nightcrawler – men man kan inte få allt, eller hur? När jag såg trailern första gången så blev jag riktigt hypad inför filmen, att få veta hur allting började mellan Eric och Charles och de första mutanterna, det kan ju inte bli annat än spännande. Visst kan man få reda på detta genom serietidningarna och dylikt också, men att få se det i filmformat är ändå en annan sak.

1944, mitt under Andra Världskriget, befinner sig Eric Lehnsherr (Michael Fassbender) på ett koncentrationsläger tillsammans med tusentals andra judar. När hans mor blir tagen ifrån han för att bli förd till gaskammarna så utlöser han sin magnetiska kraft genom sin ilska över denna handling, detta ser Dr. Sebastian Shaw (Kevin Bacon) och ber vakterna att ta upp honom till sitt kontor för att få en pratstund med honom, han vill att Eric ska använda sina krafter än en gång men eftersom han inte lyckas gör det så dödar Sebastian hans mor, vilket gör att Eric’s krafter förstärks om än mer genom ännu starkare ilska. På andra sidan Atlanten, i New York, träffar den mycket rika Charles Xavier (James McAvoy) på Raven (Jennifer Lawrence) och inbjuder henne till att bo hos honom på herrgården. Ca. 20 år senare, 1962, upptäcker CIA-agenten Moira MacTaggert (Rose Byrne) mutanternas existens och att vissa jobbar med Sebastian Shaw, därför bjuder hon in Xavier för att han ska kunna rekrytera mutanter som ska jobba för USA’s regering, detta gör att han gaddar ihop sig med Eric och några yngre mutanter. Senare upptäcker de att Sebastian vill starta ett kärnvapenskrig för att förstöra världen och för att förstärka sin kraft, det blir alltså deras jobb att stoppa hans planer.

Denna story får det verkligen att vattna i munnen, åtminstone min, och kan säga det att filmen känns aldrig tråkig, seg, långsam eller något sånt, utan det har ett naturligt flyt och man vill helt enkelt veta vad som händer härnäst – nu pratar jag givetvis om de som gillar X-Men från början, tror inte man har mycket att hämta här om man inte gillade de tre första filmerna, är man dock ny till serien så kan det vara värt att se denna först då man har lite ”kött på benen” om man skulle bestämma sig för att hoppa på trilogin. En sak till har jag faktiskt att säga och det är att jag vill se en uppföljare till denna (”Second Class”?) för att knyta ihop bättre med ettan. Hur bygger Xavier upp skolan från grunden? Hur går det för Magneto i början? Hur går det för de nya mutanter man får se här? Finns en del man kan bygga på, tror även svaren och material finns i serierna så… bara att börja jobba, killar (och tjejer)!

Betyg:
8.5 av 10 – REKOMMENDERAS!

Thor

Åh nej, inte ännu en superhjälte film! Detta var min första tanke, senare när jag kollade på filmen så förändrades den… och inte till det bättre. Nu kanske ni tror att jag är en människa som alltid är negativ men nej då, jag har en god anledning till att vara negativt inställd till denna filmen, speciellt nu efteråt. Men vad har egentligen Oden’s son för sig i denna film som är baserad på Marvel’s serietidningar om honom?

Thor (Chris Hemsworth) går till attack mot ett fientligt folk uppe i Valhalla och blir därför utkastad därifrån av sin far, Oden (Anthony Hopkins), och blir satt på jordens yta för att leva med de vanliga dödliga istället. Medans han försöker finna sin väg tillbaka till det rike han vistades i förut så blir han kär i vetenskapskvinnan Jane Foster (Natalie Portman), hon som försöker hjälpa honom att finna sin väg i det moderna samhället och även försvara honom mot alla faror som lurar kring hörnet. Inte bara det utan hon lär Thor många viktiga saker och med sin nyvunna styrka besegrar han den onda kraft som kommer ner till jorden efter honom och räddar därför jorden från att bli förstörd.

Storyn i sig låter säkerligen helt okej och gör en lite manad att se filmen men när man väl har kollat på filmen i ungefär en 30-40 minuter så inser man att ”detta var nog ingen bra idé trots allt”. Varför? Jag säger bara som så – en superhjälte i modern värld, vi har sett det förut, det fungerar ALDRIG. Det blir bara en stor röra och man vill bara sjunka genom jorden då det blir så löljligt när hjälten/hjältinnan går runt och undrar vad allting är till för och hur allting fungerar. Okej, här är det lite bättre ställt då han ändå kommer från ett ganska högteknologiskt samhälle, som jag ser det, men det blir ändå ganska tramsigt när Thor undrar vad t.ex. musen till en dator är till för. Bortsett från det så gör alla skådespelare ett bra jobb åtminstone, filmen flyter på ganska bra och känns inte som att det är så mycket som är bortglömt förutom en karaktär som man ser i ungefär en minut, sen är han som bortblåst. What gives?

Men, gillar du superhjältar? Hungrar efter ännu en sådan film? För all del – se filmen. Annars kan man lika gärna hålla sig borta, finns inget extraordinärt att hämta här precis. Möjligen är det värd att se den för Natalie Portman. Alltid något.

Betyg:
5 av 10