”Från skaparna av Underworld” stod det i stor text på biografen när jag såg trailern till ”I, Frankenstein” första gången och lite intresserad blev man men samtidigt kvarstod frågan om hur man skulle kunna göra en Underworld-liknande film fast med Frankenstein och hans monster. Nu har vi några månader svaret och det är inget vackert sådant.
De flesta vet berättelsen om Frankensteins monster – blev ihopsydd av kroppsdelar från flertalet olika människor och sedan matad med massvis av elektricitet och yadda-yadda-yadda. Eftersom monstret sedan dödar Frankensteins nyblivna brud så är han ute efter revansch men dör i kylan uppe i norr. På sin egen hand blir monstret – som senare får namnet Adam (?!?!?!) – attackerad av demoner och därpå räddad av gargoyles som egentligen är änglar.
Spola fram lite mer än 200 år. Modern tid, demonerna och änglarna ligger fortfarande i luven på varandra. Men nu är ju teknologin lite mer avancerad och demonprinsen Naberius har för åsikt att bringa tillbaka tusentals själlösa lik för att hans demoner ska besätta dem och vandra på jordens yta och göra människornas liv till ett helvete… get it, helvete? Ah… screw it.
Okej. Så där är änglarna, där är demonerna, där är människorna och där är… Adam. Hur fick han detta namn? Jo, det är när han blir räddad av två gargoyles i början av filmen och deras drottningen bestämmer sig för att ta sig friheten att ge honom ett namn. Bara att ta emot, inga ”men”. Det är mitt första problem. Mitt andra är att… vilken funktion fyller Adam/Franksteins monster EGENTLIGEN? Okej, bortsett från hela ”resurrection”-saken som bygger på just den historien, men annars är det till mångt och mycket att tjejer ska ha något att titta på… I guess. Ska man klaga lite till så kan man säga att transformationen mellan ”människa” och gargoyle eller demon… det syns inte alls. Där kunde de ha kollat på sina tidigare alster och lärt sig själv en läxa.
Kollar man senare på skådespeleri så är Bill Nighy ALLDELES för ”over the top” i denna filmen. För mycket ögonbrynsryckningar och konstpauser i meningar, det var i en lagom mängd i Underworld-filmerna men här är det bara för mycket. Aaron Eckhart (Adam) är även han vid vissa tillfällen ganska för mycket, speciellt i slutet där hans kropp skakar okontrollerbart och man ser hur han överdriver främst ansiktsuttrycken. Hon som spelar vetenskapskvinnan Terra – Yvonne Strahovski – är okej, bortsett från när hon träffar på sin första demon och hon säger ”Oh shit!” precis som att det är något som händer henne var dag. Nej, den som gör bäst i från sig – och då är inget speciellt egentligen – är Miranda Otto som spelar drottningen till änglarna/gargoylesen Leonore. Hon håller det på ett ganska neutralt plan ändå.
I slutändan handlar detta bara om att försöker återupprepa framgångarna med Underworld. De vet att den serien går mot sitt slut och behöver nu ha något nytt som de kan producera flera uppföljare till. Detta är INTE det, men bli absolut inte förvånad ifall det kommer en uppföljare 2015-2016. Tyvärr.
Betyg:
3 av 10
Trailer – MetaCritic – IMDb – RottenTomatoes
Publicerat av xscarykidx 
En berättelse som får vem som helst att tro på Gud eller bara en saga påhittad av en sinnesförvirrad ung man? Hur man än ser det så finns det flera sidor av samma mynt. Pi, eller som han egentligen heter; Piscing Patel – efter en pool i Paris som hans far en gång simmade i, får besök av författaren Yann som har blivit rekommenderad att ge honom ett besök p.g.a. denna mytomspunna berättelsen.
En kille från ena delen av världen blir kär i en tjej från den andra delen… men nu rör det sig inte om Europa och Asien, utan den övre och den undre delen av världen.
Två år är det sedan föregångaren ”Clash of the Titans” och minnet är väldigt vagt när det gäller den filmen, ingen film som man minns sådär jättenoga precis. Hur som helst var det nu dags för att än en gång följa med Perseus (
Det har tagit sin tid men nu äntligen har jag fått se den. I efterhand är jag nog ändå rätt glad att jag skippade att se den på bio. En av de sämre Tim Burton- och Johnny Depp-filmerna, tyvärr.
Två stycken Snövit-filmatiseringar har gått upp på vita duken inom några veckor. Den Kristen Stewart-frontade ”Snow White and the Huntsman” och så denna – med bl.a. 
Väntan är så äntligen över! Som vi Underworld-fans har längtat efter att få än en gång följa med Selene i denna mörka framtidsvärld där vampyrer och varulvar mer eller mindre springer fritt ute på gatorna. Fram med haklapparna, allihopa!
Denna filmen har det varit mycket snack om, de flesta har antingen älskat den eller hatat den. Antingen ansett att den har en djup handling eller helt saknar handling. Det kan appliceras på många områden i filmen. Jag själv hade inga som helst förväntningar när jag bestämde mig för att chansa med att se den. Men ibland snubblar man på små guldklimpar och det ska sägas att jag verkligen anser detta vara en sådan.
Åh nej, inte ännu en superhjälte film! Detta var min första tanke, senare när jag kollade på filmen så förändrades den… och inte till det bättre. Nu kanske ni tror att jag är en människa som alltid är negativ men nej då, jag har en god anledning till att vara negativt inställd till denna filmen, speciellt nu efteråt. Men vad har egentligen Oden’s son för sig i denna film som är baserad på Marvel’s serietidningar om honom?
De som känner mig personligen vet mycket väl att jag AVSKYR Twilight (även uppföljarna) och allt som har med de filmerna att göra (har ingen opinion på böckerna). När det står att de som låg bakom Twilight-filmen låg bakom denna så började vissa varningsklockor klämta för mig, men eftersom jag är en sådan gentleman ibland och min flickvän ville att jag skulle se den så gjorde jag det för hennes skull – för att se om hon kommer behöva se den eller ej. Så därför bet jag i det sura äpplet och tag mig an denna filmen… jag kan säga som så att jag ångrar det.
En död mans tankar... 