I, Frankenstein

”Från skaparna av Underworld” stod det i stor text på biografen när jag såg trailern till ”I, Frankenstein” första gången och lite intresserad blev man men samtidigt kvarstod frågan om hur man skulle kunna göra en Underworld-liknande film fast med Frankenstein och hans monster. Nu har vi några månader svaret och det är inget vackert sådant.

De flesta vet berättelsen om Frankensteins monster – blev ihopsydd av kroppsdelar från flertalet olika människor och sedan matad med massvis av elektricitet och yadda-yadda-yadda. Eftersom monstret sedan dödar Frankensteins nyblivna brud så är han ute efter revansch men dör i kylan uppe i norr. På sin egen hand blir monstret – som senare får namnet Adam (?!?!?!) – attackerad av demoner och därpå räddad av gargoyles som egentligen är änglar.

Spola fram lite mer än 200 år. Modern tid, demonerna och änglarna ligger fortfarande i luven på varandra. Men nu är ju teknologin lite mer avancerad och demonprinsen Naberius har för åsikt att bringa tillbaka tusentals själlösa lik för att hans demoner ska besätta dem och vandra på jordens yta och göra människornas liv till ett helvete… get it, helvete? Ah… screw it.

Okej. Så där är änglarna, där är demonerna, där är människorna och där är… Adam. Hur fick han detta namn? Jo, det är när han blir räddad av två gargoyles i början av filmen och deras drottningen bestämmer sig för att ta sig friheten att ge honom ett namn. Bara att ta emot, inga ”men”. Det är mitt första problem. Mitt andra är att… vilken funktion fyller Adam/Franksteins monster EGENTLIGEN? Okej, bortsett från hela ”resurrection”-saken som bygger på just den historien, men annars är det till mångt och mycket att tjejer ska ha något att titta på… I guess. Ska man klaga lite till så kan man säga att transformationen mellan ”människa” och gargoyle eller demon… det syns inte alls. Där kunde de ha kollat på sina tidigare alster och lärt sig själv en läxa.

Kollar man senare på skådespeleri så är Bill Nighy ALLDELES för ”over the top” i denna filmen. För mycket ögonbrynsryckningar och konstpauser i meningar, det var i en lagom mängd i Underworld-filmerna men här är det bara för mycket. Aaron Eckhart (Adam) är även han vid vissa tillfällen ganska för mycket, speciellt i slutet där hans kropp skakar okontrollerbart och man ser hur han överdriver främst ansiktsuttrycken. Hon som spelar vetenskapskvinnan Terra – Yvonne Strahovski – är okej, bortsett från när hon träffar på sin första demon och hon säger ”Oh shit!” precis som att det är något som händer henne var dag. Nej, den som gör bäst i från sig – och då är inget speciellt egentligen – är Miranda Otto som spelar drottningen till änglarna/gargoylesen Leonore. Hon håller det på ett ganska neutralt plan ändå.

I slutändan handlar detta bara om att försöker återupprepa framgångarna med Underworld. De vet att den serien går mot sitt slut och behöver nu ha något nytt som de kan producera flera uppföljare till. Detta är INTE det, men bli absolut inte förvånad ifall det kommer en uppföljare 2015-2016. Tyvärr.
Betyg:
3 av 10

Trailer – MetaCritic – IMDb – RottenTomatoes