Alvin and the Chipmunks (3): Chipwrecked

ALVIIIIIN… är tillbaka. Detta med resten av hans bröder och även nu de tre systrarna Brittany (Christina Applegate), Jeanette (Anna Faris) och Eleanor (Amy Poehler). De två tidigare filmerna har inte precis varit några erkända mästerverk, men jag tog ändå chansen att kolla på denna film. Liksom, vad har jag att förlora? Möjligtvis en timme och 30 minuter av mitt liv, har ändå inget bättre för mig.

De var popstjärnor men det blev en hel del problem med deras karriärer när The Chipettes kom in i deras liv. Nu är de istället en grupp allihopa och nu blir det istället stora (större) problem för Dave (Jason Lee) att hålla reda på alla, speciellt nu när han har bestämt sig för att de ska ge sig iväg på en liten semester tillsammans – bara ta det lugnt och ha lite roligt. Givetvis lättare sagt än gjort. Alvin (Justin Long) försöker imponera på kvinnorna på båten, Simon (Matthew Gray Gubler) spelar på casinot och flickorna har en dans-battle med tre stycken, aningen större, kvinnor. Den enda som faktiskt sköter sig är Theodore (Jesse McCartney), men den lilla stackaren är lämnad ensam med ett monster på TV:n. Efter utskällning så är det dock inte länge förräns nästa problem är på gång – Alvin har fått tag på en drake av en unge och snart är de alla på väg ut mot öppet vatten, allt medans Dave försöker få tag på dem men ramlar själv ner i vattnet – tillsammans med sin ärkefiende Ian (David Cross). Snart kommer de dock till filmens huvudattraktion (om man får lov att kalla ön för detta), där de allihopa träffar på Zoe (Jenny Slate) och hennes gäng – och Simone (Alan Tudyk). Medans de väntar på hjälp försöker de göra allt för att överleva.

Första filmen var okej, andra filmen var okej, denna filmen är… inte så okej. Det finns stunder där man drar på smilbanden och där man tycker att pojkarna och flickorna är ganska söta, men då kan man räkna med att det finns minst tre stunder för varje sådan stund som man tycker att filmen är irriterande. Det är dåliga skämt (som inte ens jag skulle slänga ur mig), det är riktigt jobbiga karaktärer… okej, det är en (Zoe), men ändå. Sångerna är inte lika bra här heller och det är en ganska övergripande sak i dessa filmerna – musiken. Där kommer man till ännu en irriterande faktor, de sjunger för minsta lilla sak som händer. Ett exempel: De blir uppsköljda på en strand – de sjunger ”Survivor”. Och det fortsätter igenom resten av filmen, vilket gjorde att jag gärna slog av hörseln till slut… och det ska man väl inte behöva göra när man kollar på en film, eller hur?

Betyg:
3 av 10

Trailer: http://tinyurl.com/439jn74
Metacritic: http://tinyurl.com/7jlcz7u
IMDB: http://tinyurl.com/3d2hdbc
Rottentomatoes: http://tinyurl.com/7zslmf9

The Myth of the American Sleepover

Ville ha en film för kvällen, det stod mellan denna och en annan som kommer dyka upp här i bloggen någon gång i framtiden… vilken den blev är ganska uppenbar nu så behöver inte precis ”avslöja” det. Det enda som återstår just nu är en fråga till mig och den lyder; varför valde jag inte att gå och lägga mig tidigare istället? Hade haft samma effekt.

Denna filmen följer fyra ungdomar – Maggie (Claire Sloma), Rob (Marlon Morton), Claudia (Amanda Bauer) och Scott (Brett Jacobsen) – under deras sista natt på sommarlovet, men de känner att de inte har varit med om tillräckligt under sommaren, inte gjort i närheten av lika mycket som de har sagt att de skulle göra. Deras vägar korsar varandras under denna natt, medans de utforskar förorten – som de alla bor i – efter kärlek och äventyr. De jagar efter sin första kyss, den svårfångade kärleken, populäritet och fester och upptäcker de tysta stunderna som senare kommer visa sig vara de bästa stunderna i deras ungdomsliv.

Denna film blev tydligen hyllad på SXSW Film Festival och även utav majoriteten som har kollat på den. Har ansetts som ett mästerverk, främst då med tanke på vilken begränsad budget filmskaparna hade. Jag, personligen, kan inte riktigt finna mig i detta. Visst, för all del, handlingen är jättespännande och bra men karaktärerna är ack så trååååååkiga! Skådespelarna är oftast bra men verkar smått oengagerade – i brist på bättre ord. Enformiga och tråkiga, helt enkelt. Den största hållningen, och det som gör att man gärna ser färdigt filmen också – för att man vill veta vad som händer härnäst, är just handlingen.

Betyg:
5 av 10 – HYFSAD

Trailer: http://tinyurl.com/7uwo6fw
Metacritic: http://tinyurl.com/7z3wo4q
IMDB: http://tinyurl.com/27lc7ws
Rottentomatoes: http://tinyurl.com/766wy3r

Kung Fu Panda 2

Första filmen var ett väldigt bra tillskott bland alla animerade filmer, en film som – uppenbarligen – blev en stor succé med tanke på denna uppföljare som kom i somras. Först nu har jag tagit en koll på den och kan inte precis säga att jag är besviken på den, snarare åt andra hållet – överraskad.

Po (Jack Black) drömde om att lämna sin pappas nudelrestaurang och bli byns ”dragon warrior” och till slut – mot allas förundran och förvirring – även uppfyllde han denna dröm. I fredens dal har nu dock allting förvärrats, de har fått reda på att den mycket våldsamme Lord Shen (Gary Oldman) från Gongman City hotar Kina med ett nytt förskräckligt vapen som kan innebära slutet på kung fu. Medans Po genom en symbol, som han ser på vissa platser runt om i landet, får flashbacks av sitt förflutna så försöker han och hans vänner sätta stopp för Shen’s planer. Nu, med Kina och kung fu på spel, så måste Po lära sig sanningen om sin dåtid och finna det sanna inre lugnet mot alla odds – och finns kopplingen mellan symbolen, Shen och det som har varit.

Uppföljare… det räcker nästan att man skriver eller nämner detta ord för att vissa ska vägra se filmen, beroende på vad filmen är uppföljare till. Boondock Saints 2 är ett bra exempel, The Crow: City of Angels ett annat. Här kommer dock en film som bryter detta mönster och det ska jag säga att jag är glad för, speciellt var jag det den kväll då jag kollade på den.
Det kändes som att KFP2 var roligare än den första, det hände mer och framför allt var det bättre handling. Främst var det att denna kändes betydligt mer vuxen än den första, det var mycket riktat mot barnen med dessa ganska tramsiga skämt (förstå mig rätt nu – jag tycker om tramsiga skämt, föredrar dock lite vuxnare). En sak som kom med det vuxnare temat var ett mörkare tema, en mörkare handling, mörkare karaktärer i dess sinne.
Det kommer bli spännande att se hur trean slutar. Ja, jag kan nästan garantera att det kommer en tredje ”installation” i denna serie – det är bara frågan om när Jack Black och alla andra har tid att spela in sina röster.

Betyg:
8 av 10 – REKOMMENDERAS!

Trailer: http://tinyurl.com/3voxkgk
Metacritic: http://tinyurl.com/3soz75y
IMDB: http://tinyurl.com/y8tnzo2
Rottentomatoes: http://tinyurl.com/3loqqa8

Dream House

I höstas såg jag en trailer för en skräck-/thrillerfilm och det verkade ganska intressant så denna film ramlade in på listan över filmer jag vill se. Nu vankades det fredagsmys med ”familjen” och då föll valet på denna film som jag hade sett fram emot, det är bara synd att en sådan film allt som oftast gör åskådaren besviken – speciellt om sagda åskådare har sett fram emot filmen.

Will (Daniel Craig) slutar på sitt jobb i New York för att med sin fru Libby (Rachel Weisz) och sina barn flytta till ett hus i en lugn stad i New England. Allt eftersom de sätter sig in i sitt nya liv i det nya huset så upptäcker de att allting inte riktigt står rätt till, de upptäcker även att deras perfekta hem var platsen där en kvinna och hennes barn blev mördade. Hela staden tror att den som gjorde det var kvinnans man – som överlevde tragedin. Men medans Will utforskar denna händelse, hans enda ledtrådar kommer från grannen Ann Patterson (Naomi Watts) som bodde där när det hela utspelade sig och även var nära vän med familjen. Ju närmre de kommer en lösning på detta pussel upptäcker de att historien om man som sist lämnade hans drömhus kommer vara minst lika skrämmande som den som kommer härnäst.

Många säger numera att trailer förstör en film så mycket så redan innan man ser filmen vet hur den slutar. Aldrig har det varit mer påtagligt än med ”Dream House”. Kollar du först på trailern, sen sätter du dig och ser filmen så kommer du ganska snart inse att ”Aha! Så det är så, så och så…” och vem vill ha en film som är på det viset? Helt klart filmens svagaste punkt – att den är så förutsägbar. Handlingen går väl lite hand i hand med det, förutom en sak… där är en karaktär de ALDRIG introducerar och han är ändå en stor del utav handlingen, vad i helvete är det för något? Är det inte meningen att man ska veta vilka de är viktigaste karaktärerna är? Annars finns det ingen mening i att kolla på filmen. Sen sist – skådespelarna. Tycker inte riktigt en som Daniel passar in i en thriller (detta är trots allt mer en thriller än vad det är skräck, om ens en thriller), han får allt hålla sig till de actionpackade filmerna, tyvärr. Den enda som verkligen fungerar är nog Naomi, vilket drar ner betyg betydligt.

Tråkigt att en film man har sett fram kan göra en så pass besviken, var bara inledningen som var lovande men det räcker inte långt. Nåväl, nästa!

Betyg:
3 av 10 – PÅ GRÄNSEN TILL ”UNDVIK!”

Trailer: http://tinyurl.com/3vo23us
Metacritic: http://tinyurl.com/8x6fhrp
IMDB: http://tinyurl.com/23cdxpr
Rottentomatoes: http://tinyurl.com/3j53xlk