Vad skulle du göra om du en dag skulle vakna upp i ett kubformat rum? Det är frågan sex stycken individer ställs inför. De vet inte varför de är där, hur de kom dit, hur de tar sig ut, inte ens var de är. De kommer alla från olika platser, har olika roller i samhället, men har alla tagits från sina hem (eller liknande) för att sedan placeras i dessa kuber. Kuberna, eller rummen om man så vill, är tusentals till mängden och vissa har fällor som man måste se upp för.
Men de olika individerna har olika förmågor/identiteter som går att dra nytta av i denna gigantiska labyrint – Quentin är en polis, Leaven är ett matematiskt snille, Worth är en arkitekt, Holloway är en doktor, Rennes är mästare på att fly från fångvårdsanstalter och Kazan är en mentalt handikappad man.
Det ur vägen och filmens slut seglar förbi på skärmen framför en, då framstår fler frågor än vad man har fått svar på. ”Varför byggdes kuben?”, ”Var byggdes kuben?”, ”Vem byggde kuben?”, ”Hur byggdes kuben?” … och sen några frågor som innehåller spoilers, så de ska jag skippa helt och hållet att nämna. Dessa saker i kombination med att en del agerande är ”give and take” under de 90 minuter som filmen fortlöper gör att den tappar en hel del i styrka, tyvärr.
Däremot, det som gör att betyget inte sjunker ända ner till botten och förblir där är spänningen. Visst, man vet inte varför de har blivit placerade där men nog fan vill man att de ska få komma ut – på ett sätt eller annat! Man börjar helt enkelt tycka synd om karaktärerna och vill deras bästa till slut, det är där filmens styrka finns… och sedan någon cool dödsscen också. Vad? Ni hade väl inte räknat er en film som denna utan någon som dör?!
Betyg:
5 av 10
Trailer – MetaCritic – IMDb – RottenTomatoes
Publicerat av xscarykidx 
Aldrig varit en för stumfilm, inte ens för svartvita filmer. Mest tyckt att det har varit tråkigt och intetsägande och snabbt undvikit att se sådana filmer – främst stumfilmer. Men som man säger, ”Någon gång ska man väl bli motbevisad”. Det är jag i detta nu glad över att ha blivit, nu när jag har bevittnat 2011 års grand slam-vinnare på Oscarsgalan; Den fick pris för Bästa Film, Bästa Regi, Bästa Manliga Huvudroll, Bästa Filmmusik och Bästa Kostym. Välförtjänt vinnare av dessa priser.
För några dagar sedan avslutade jag min läsning av ”Steve Jobs – En Biografi”, mycket intressant läsning om en man som var med om mycket och förändrade såväl datorindustrin som musikens, filmens och telefonens dito. Det kan ingen ifrågasätta, oavsett vad man än tycker om de produkter som han låg bakom. Sen slog tanken mig att jag kanske skulle se filmen ”jOBS”, som kom ut förra året med 
”Från skaparna av Underworld” stod det i stor text på biografen när jag såg trailern till ”I, Frankenstein” första gången och lite intresserad blev man men samtidigt kvarstod frågan om hur man skulle kunna göra en Underworld-liknande film fast med Frankenstein och hans monster. Nu har vi några månader svaret och det är inget vackert sådant.
Alla Hjärtans Dag och den vanliga kvällsunderhållningen – TV- eller datorspel – lockade inte alls. Då får man väl kolla efter vad Netflix kan erbjuda, snällt nog påminde de om mig om en film jag i många år har sett i REA-backar och liknande och som jag har sagt att jag ska se – eftersom jag gillar regissörens andra film; ”Juno”.
Michael Bower (
Någon på 
I den ena hörnan står den brittiska playboyen James Hunt (
De flesta är nog bekanta med denna film vid detta laget, den är trots allt nummer ett på IMDbs ”Topp 250”-lista, var nominerad till sju Oscars och många andra priser, varav 15 den vann – ingen Oscar dock. Men trots att den har funnits sedan 1994 så hade åtminstone inte jag sett den förrän för någon dag sedan. Det som gjorde att jag slutligen såg den var lite ”tjat” från min yngsta bror, nu är jag glad för det ”tjatet”.
En död mans tankar... 